Till försvar av fru Bennet

Ett försvar av fru Bennet, skrivet av Jean Main-Reade
Fru Bennet och Elizabeth Bennet i Jane Austen NewsI Stolthet och fördom, och i varje steg, skärm och fanfic-anpassning är fru Bennet en komisk karaktär. Hon blev gjord för att bli hånad, först av sin man och sedan av miljontals läsare. Vi ser faktiskt en tomhövdad, outbildad kvinna. "Livets verksamhet var att få döttrarna att gifta sig. Det är tröst att besöka och nyheter". Titta på den första halvan av det isolerat. När jag arbetade för att få män till sina döttrar hävdar jag att fru Bennet var en omtänksam, samvetsgrann. mor.
 
Fastigheten i Longbourn medfördes, och som arvtagare skulle man som standard återvända till herr Collins. Fru Bennet var inte tillräckligt smart för att förstå hur ett medföljer, men hon förstod verkligen vad hennes döttrar skulle bli öde om deras far dog innan de förvärvade män för att stödja dem.
 
Jane Austens romaner driver denna punkt hem. I Förnuft och känsla, Tvingades Dashwood-familjen in i reducerade omständigheter av Dashwoods död. I Emma, Fru och fröken Bates skulle ha svältat för deras grannars generositet. I Mansfield Park, Mrs Price gifte sig, men hennes dåliga val av make innebar att hon och hennes barn var tvungna att leva i fattigdom.
 
När Charlotte Lucas meddelade sitt förlovning blev Elizabeth förskräckt och nekade inte sitt missnöje. Jag känner att detta var orättvist. Charlotte var "runt tjugosju" och enkel. Elizabeth var tjugo och vacker. Charlotte hade ställts inför möjligheten att vara beroende av sina bröder i framtiden. Hennes enda tillstånd försenade hennes systras utkomst. De yngre Bennet-tjejerna påverkades inte på detta sätt eftersom fru Bennet trotsade konventionen och förde ut alla sina döttrar tidigt. När vi inser att Charlotte föredrog livet med Mr Collins framför spinsterhood, tror jag att det illustrerar vad Cecily Hamilton talade om som "ödet för varje kvinna som inte föddes en arvtagare".
 
Vi borde ge fru Bennet henne rätt. Var hon inte mer på änglarnas sida än sin man? När han stod inför möjligheten att på förhand avleda sin fru var allt han sa "Min kära ... låt oss hoppas på bättre saker. Låt oss smickra oss själva så att jag kan vara den överlevande". För att uttrycka det på ett annat sätt "Jag har det bra, Jack".
***
Om författaren: Jean bor i Truro och mellan att skriva artiklar för lokalpress och volontärarbete som presentatör på samhället och sjukhusradion arbetar hon med ett spännande skrivprojekt om livet för en tidigare invånare i Falmouth som bodde i 1800-talet.

7 Kommentarer

Mrs Bennett annoyed me originally (and in ways still does) but coming from a family of five girls myself and looking at it from her perspective, living in that period , it must have been a huge worry for her making sure her daughters had a secure future. Their estate entailed away from them angered her and quite rightly. In those days and within their background finding husbands with some financial security for them would have been a goal for most mother’s. She at least realistically saw the future should the worst
have happened. I did love Alison Steadman’s line to Lizzie’s impatience “five more minutes will do the trick” and it did!

Margie november 15, 2020

Mrs Bennett annoyed me originally (and in ways still does) but coming from a family of five girls myself and looking at it from her perspective, living in that period , it must have been a huge worry for her making sure her daughters had a secure future. Their estate entailed away from them angered her and quite rightly. In those days and within their background finding husbands with some financial security for them would have been a goal for most mother’s. She at least realistically saw the future should the worst
have happened. I did love Alison Steadman’s line to Lizzie’s impatience “five more minutes will do the trick” and it did!

Margie november 15, 2020

I love this article. Upon first reading P&P, I saw Mrs Bennet as a very silly woman. But years later, after hearing other opinions, I have come to the same conclusion. Mrs. B. was doing her duty and taking care of her daughters’ future. I still laugh at her silliness but I don’t have quite the condescending attitude I previously held.

nmlumber7 juli 26, 2020

I never thought of that before, but you’re absolutely right. Mrs. Bennett was the one looking out for her daughters’ future. Mr. Bennett was kind of useless.

mousiemom juli 26, 2020

I also absolutely agree. Obviously I thought really hard about all the characters when I was writing What Kitty Did Next (Red Door Publishing; and on this website) and Mrs B is a pivotal character both in my novel and Kitty ‘s development. It was indeed the business of her life to get the girls married, as it was for any dedicated mother in those days. She may have got on her daughters’ nerves (what’s changed, who has teenage daughters? ) but she did her best, with no help from Mr B, who may well have married in haste and repented at leisure but was a pretty absent father in most ways. Mrs B was a nag but she was good humoured and well meaning. And she has given us all a lot of laughs. In the novel of course and via Alison Steadman’s wonderful portrayal.

Duchess of Albany juli 26, 2020

Mrs. Bennet was looking out for her daughters of course, but she also wanted to make Lizzy marry a man she despised, which is taking things a little too far in my opinion. I think a person can be happier in a cottage with the people they love than in a palace with no one to love or respect. Certainly though, she was doing more for them than Mr. Bennet.

Regency Girl juli 26, 2020

This was a delightful read. I want to hear more from the writer… This was well written.

triplelbooks juli 26, 2020

Lämna en kommentar

Alla kommentarer modereras innan de publiceras